Dagens andra inlägg

Det vore så jobbigt, om man inte kunde prata om saker. Jag menar, min mamma kanske har fått ECT - hemskt! Och vem ska jag vända mig till när Knuuti-släkten kör med deras psykosomatiska stress? Det är faktiskt bara psykosomatisk stress, eller nåt sånt. Jag försöker att lära mig psykologi. Det finns ju aldrig någonsin någon som kan höra dina tankar, så röstbrott behöver jag inte vara rädd för. Bara det att dom vill att man säger konstiga saker, och jag som inte är synsk tycker att det är väldigt jobbigt. Jag har ganska mycket förväntansångest, och känner att jag älskar Kenza; hon är min förebild, men jag tror att jag kommer att gå om henne i blogging. :) Vad gör ni just nu? Mår ni dåligt av Breivik? Hörrni, det gör jag med. Mår ni dåligt av att jag skulle vara jude? Kan lova er att jag inte är det. Mår ni dåligt av hur världen ser ut? Ta det lugnt och lyssna på Esther Hicks. Man kan alltid prata med sin mamma, men vad hemskt det är när alla känns overkliga!!! Usch, alltså. Tänk om jag är jude? Tänk om mamma fått ECT? Tänk om jag måste kräva ut max ifrån Knuuti? Usch, alltså. Och Annika är värst. Hon har skaffat barn med pappa och vill nog leva ett rätt så lugnt liv med honom, vilket jag förstår och Benjamin fick mig att förlåta Annika. Vad hemskt om det inte skulle gå att anmäla?